SUCBAS, BG, NATO, ISAF,.... Hänger du med?
Specialistofficerare, tvåbefälssystem, kontraktsanställda soldater och sjömän.
Solidaritetsförklaring, nordiska samarbeten och reformerat personalförsörjningssystem...
Fina ord och välmålade visioner. Men går det att realisera? Finns det verkligen så många försvarsvilliga unga att det årligen går att hitta flera tusen som är villiga att, för en ringa penning, ta visstidsanställning i försvaret? Försvarsministern nämnde att upp mot 4000 personer ÅRLIGEN skall komma in i systemet. Hur skall Försvarsmakten kunna locka? Vilka individer är det man skall vara med att slåss om?
" -Dessa individer kommer att vara eftertraktade i det civila arbetslivet"
Är det verkligen sant? Var i det civila samhället är förmågan att bedriva strid i grupp eller pluton efterfrågad? Strid i bebyggelse?
Risken är uppenbar att Försvarsmakten, ivrigt påhejad av försvarsdepartementet, är på god väg att måla in sig i ett hörn där enda vägen ut är en systemkollaps. Hur stor blir försvarsförmågan efter en sådan? Vilka säkerhetspolitiska vägar finns då kvar att välja?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar