För att till sist stilla nyfikenheten ställde jag in min gps på en punkt vid västra landfästet och for iväg. En slingrande landsväg leder från Ekolsunds slott söderut under E18 och till slut är man framme vid en... Stationsplan!
Man har sprängt ut en halvmåne i berget för att rymma bebyggelse och stationsområde. Kvar finns stationshuset, nu prydligt renoverat och omgjort till boningshus. Här finns även andra byggnader som sannolikt haft med stationen och dess verksamhet att göra.
Den första stationen invigdes 1878 och låg längs den några år tidigare invigda järnvägen som kom att kallas SWB (Stockholm-Wästerås-Bergslagen). Det nuvarande stationshuset byggdes och invigdes 1902. Det gick att åka tåg eller rälsbuss till Ekolsund fram till tidigt 70-tal. Det fortsatte dock att passera tåg fram till 1995 då den nya järnvägsbron över Ekoln invigdes.
Den gamla banvallen löper fram till och förbi boningshuset. Det taggtrådsförsedda staketet som omgärdat själva spårområdet finns kvar och en bit från stationshuset, eller rättare sagt den privata tomten, finns en grind. I anslutning till grinden kan man läsa på en skylt att här går cykelspåret Mälardalsleden. Hur den cykel skall se ut som skall klara de närmaste 3-400m längs banvallen vet jag inte. Själv skulle jag aldrig komma på tanken att cykla på banvallen som består av SJs eller Banverkets standardiserade stenskravel.
När man ser hur bron med dess gala träslipers är det inte utan att man förundras över att det gick tåg här så sent som 1995...
Järnvägsbron är svängbar för att tillåta att båtar passerar. Mitt på bron finns en anordning där man kunnat fästa en hävstång och sedan med handkraft svängt runt bron. Det kan nog ha varit en rätt tuff uppgift. Frågan är hur länge denna service tillhandahölls för båttrafiken. En gissning är att det upphörde i samband med att stinsen avvecklades från stationen 1963.
