Dag två

När väckaren ringde var jag minst lika trött som när jag gick och la mig. Ska det vara så?? Tog mig samman och cyklade till jobbet trots allt. Eftermiddagen avslutades med en ny cykeltur, nu lite längre för att om möjligt bättra på (det obefintliga) flåset.

Första arbetsdagen

Då var första arbetsdagen efter semestern avklarad. Jag är dödstrött och huvudet värker. Det finns viss risk att huvudvärken har sin grund i allt för flitigt kaffeintag...

Det jäkliga är att flera vänner påtalat att det är andra dagen efter semestern som är värst. Jag ävar redan inför morgondagen :)

Söndag

Söndag. Sista semesterdagen. Sista EM-dagen.

Rätt dämpad idag. Det känns konstigt att fem veckor gått och att höstsäsongen drar i gång i morgon. Jag har dock en hel del roliga och spännande uppgifter framför mig så det kommer att bli en hektisk men inspirerande höst.

Söndagen avrundades med att Emma Green knäppte alla förståsigpåare på näsan.

"Taskig mediaträning att vara så korthuggen och inte bjuda på en beskrivning av vad som är fel med foten..." Radiosportens expert beklagar sig efter kvalet.

Så gött att hon kunde vara bäst när det gällde. Pers två gånger om. Jag hade förmånen att se henne hoppa i Sollentuna och redan då såg det MYCKET lovande ut.

GRATTIS EMMA!

Västmanlands slott

Ja nu ska du inte tro att detta kommer att bli en fullständig redogörelse för nämnda slott. Nej det finns allt för många för att ta upp alla här.

Utfärden gick till Tidö slott och dess leksaksmuseum. Tyvärr var slottet stängt för besök och dessutom var leksaksmuseet delvis en besvikelse. Visst fanns där massor av gamla leksaker och vissa framkallade glada minnen från barndomen men många av montrarna var överfulla av prylar och det fanns väldigt få beskrivningar och dateringar.

På vägen till Tidö passade vi på att besöka Anundhög. Vad jag förstod den högsta gravhögen i landet och dessutom är den ännu outforskad. De ivriga besökarna stretade sig upp längs den branta grässlänten. Med sandaler på fötterna en nästan väl spännande övning. Väl uppe på krönet kunde vi konstatera att det gick en trappa upp på kullens andra sida...

På hemfärden svängde vi även förbi Pipers Ängsö slott. Som tur var syntes inga spöken, i alla fall inte några av de bofasta. Nu ska tilläggas att vi var där under sena eftermiddagen och spöken brukar väl inte titta fram före midnatt.

I väntan på armagedon

Tryckande värme, klibbig fuktighet. Vädret formligen skriker "det blir åska". Tur att man flyr norr ut och slipper den värsta urladdningen.

Skärgårdsutflykt

Åter en solig och vacker semesterdag och vi beslutade att försöka komma med på skärgårdsbåten till Karlskronas östra skärgård. Intresset för båtturen var överraskande litet och vi fick plats på båtens tak. Härligt med lite fartvind!

Efter ett antal bryggstudsar var vi framme vid målet: Stenshamn. Stenshamn är en liten pärla i skärgården. Jordmånen på ön är knappt mätbar och husen synes nästan fastlimmade vid berggrunden med cement.

Försvarsmakten har sedan länge haft intressen i denna del av skärgården och flitiga händer har byggt en stabil vägbank över till den betydligt större grannön: Utlängan. Här har det bedrivits lantbruk och det går fortfarande kor och betar på strandängarna.
Vägsystemet på ön är begränsat till ett T och vi begav oss mot den östra ytteränden av detta T. Här ligger huvuddelen av bebyggelsen och det byggs flitigt på det som sannolikt är sommarbostäder. Längs vägen ligger FRAs nedlagda spaningsanläggning som ett fult monument över det kalla kriget. PEAB håller på att plocka ner byggnaderna enligt återvinningsprincipen vilket tyvärr verkar gå långsamt.
Eftersom vi inte hittade nån trevlig fikaplats längs denna väg vände vi 180 grader och strosade ut till öns västra del där fyren ligger. Halvvägs dit mötte vi ett antal turister som meddelade att -"det luktar pyton där ute av all rutten tång". Ny helomvändning.

En dryg timme senare är vi då åter i hamnen på Stenshamn och kan plocka fram den medhavda lunchen. Vi hittade en fin plats på hamnpirens utsida där det fläktade svalt från havet. Undertecknad dristade sig även till att bada. Det visade sig vara betydligt kallare än förväntat...

Det man kan fundera över är varför ingen kommit sig för att driva någon form av försäljning på dessa öar. Skärgårdstrafiken och gästhamnen borde kunna medföra ett tillräckligt stort kundunderlag för att en liten kiosk skulle kunna bära sig. I alla fall under semesterveckorna.

Väl hemkommen kunde jag konstatera att solen tar bra i havsbandet. Det svider oroväckande både i pannan och på skuldrorna. Tur i oturen att jag är ovanligt soltålig i skinnet.

Avbrott i hettan

Så kom då äntligen det efterlängtade regnet. Nu blev det tyvärr bara några droppar, men det räckte ändå till att rensa upp lite i luften.

Var det nån mer än jag som såg när Lennart Koskinen kivades med Jimmie Åkesson i går kväll? Vilken underbart låg nivå!
-Ni får inte ställa era högtalare så nära oss. Ni stör!!
-Polisen har gett oss rätt att ha våra debatter på den plats där vi är så vi låter bäst vi vill...

Utan att på något sätt ta parti för Sverigedemokraterna så kan man ju försiktigt undra varför Svenska kyrkan ska uppträda under Almedalsveckan. Är inte det ett politiskt arrangemang?

Arbete på semestern

I dag inleddes dagen med stugbygge. För en skrivbordsnisse som jag är det nog så slitigt att spika panel. Speciellt när det blir backhand över huvudhöjd. Tur att stugan är liten och att solen hade vänligheten att hålla sig bakom molnen en bra bit in på förmiddagen.

Nu blir det rast vila en stund.

Karlskrona Nostalgia

Ett (nästan för) varmt Karlskrona bjöd på en sprakande uppvisning av gamla vackra båtar och bilar. Köerna ringlade långa till matstånden där det serverades såväl kroppkakor som sillamackor. Bland bilarna fanns flera spännande och troligen rätt sällsynta vagnar.
Nedan ser du några detaljer som gamla tiders bilformgivare skissade fram på 50- och 60-talet.





Littorina folkhögskola hade öppet hus och visade elevernas båtbyggen. Tänk vilket hantverk och vilken tur att någon för traditionen vidare! På vattnet gled mahognybåtarna runt i en till synes aldrig sinande rad. Segelbåtar, snipor, motorbåtar...

Turist i närområdet

SMHI hotade med skurar och åska. Mycket riktigt visade himlen tydliga tecken på att sådant skulle kunna förekomma.

Det fick alltså bli en biltur i närområdet för att besöka sevärdheter där man inte behövde riskera att bli stående i slagregn.

Färden gick till Härkeberga kyrka, en kyrka som började byggas på 1300-talet.
Inne i kyrkrummet finns fantastiskt fina målningar i taket. Intill kyrkan fanns en liten diversebod där det även serverades fika. Således blev det rast vila innan turen fortsatte.

Ett stenkast från kyrkan låg en 1700-tals gård, Kaplansgården. Vackert rödmålade, timrade hus och bevarad gårdsmiljö. En fin plats att strosa runt på eller, varför inte, njuta av en picknick.

Semester

Gud så skönt. Ledig i fem långa veckor och inledningen bjuder på sol och nära 30°. Kan det bli bättre?

Dagen fördrevs med en utfärd till det före detta topphemliga fortet på Femöre. Förväntan var stor med tanke på all reklam man gjort för fortet men tyvärr blev jag rätt besviken. Resan dit gick bra ända tills jag kom fram till en stor parkering. Inte en enda skylt?? Hade jag kommit rätt eller hade jag hamnat vid badplatsen? Jag tog ett varv på parkeringen och hittade till slut en liten skylt som pekade mot en liten grusväg. Stigen ledde fram till ett hus som visade sig vara byggt rakt över själva inslaget till anläggningen. Listigt kamouflage.

Kilade in i receptionen och möttes av tre sommarjobbande tjejer som visade sig vara både biljettförsäljare och guider. Biljett inhandlades och den lilla gruppen gick iväg på upptäcktsfärd. Guiden visade sig vara väldigt färsk och hade väldigt grunda kunskaper. Det låter kanske elakt, men vi hade troligen lärt oss lika mycket genom att studera hemsidan.

Nu låter jag väldigt gnällig, jag vet, men jag har besökt ett antal anläggningar av samma typ och de har vida överträffat Femöre. Ska du se en militär berganläggning och har vägarna förbi, välj Hemsöfästning eller Rödbergsfortet i Boden i stället.

Folk & försvar

SUCBAS, BG, NATO, ISAF,.... Hänger du med?
Specialistofficerare, tvåbefälssystem, kontraktsanställda soldater och sjömän.
Solidaritetsförklaring, nordiska samarbeten och reformerat personalförsörjningssystem...

Fina ord och välmålade visioner. Men går det att realisera? Finns det verkligen så många försvarsvilliga unga att det årligen går att hitta flera tusen som är villiga att, för en ringa penning, ta visstidsanställning i försvaret? Försvarsministern nämnde att upp mot 4000 personer ÅRLIGEN skall komma in i systemet. Hur skall Försvarsmakten kunna locka? Vilka individer är det man skall vara med att slåss om?

" -Dessa individer kommer att vara eftertraktade i det civila arbetslivet"
Är det verkligen sant? Var i det civila samhället är förmågan att bedriva strid i grupp eller pluton efterfrågad? Strid i bebyggelse?

Risken är uppenbar att Försvarsmakten, ivrigt påhejad av försvarsdepartementet, är på god väg att måla in sig i ett hörn där enda vägen ut är en systemkollaps. Hur stor blir försvarsförmågan efter en sådan? Vilka säkerhetspolitiska vägar finns då kvar att välja?

Nu ser vi framåt

Vi skriver 2010. Detta år kommer att bli en vändpunkt i livet. Jag känner det på mig.

Nytt jobb som jag trivs fantastiskt bra med. Det passar mig som handsken och det är väldigt kul att även omgivningen tycket detsamma.

Har bestämt mig för att plocka bort 25-30 kilo från kroppen och det känns som om jag denna gång har rätt motivation. Tyvärr sinkas träningen just nu av en förkylning. Det får bli te med honung och mycket sömn i helgen för att vara tillbaka på måndag.